Tisdag = kärlek!

Min tacksamhetsvecka är igång! 🙂 Tisdag – Jag är tacksam för all kärlek jag fått!

När jag insjuknade och gick ut med att jag var sjuk så fick jag sååå mycket kärlek att det svämmade över. Folk ville säga något innan det eventuellt var försent, många tog cansen och jag är tacksam övet att ni gjorde det. TACK. När jag sedan låg i smärtor och lidande fanns dendär magiska asken i mitt inre att nalla ifrån, asken fulla av kärlek från er. Alla hejjarop och fina ord, från människor som kännt mig, känner mig eller är totalt främmande personer.

Jag tror inte jag fattade det där med pepp innan lika bra. Innan jag blev sjuk så tänkte jag oftast ”ensam är stark” och försökte ofta bygga min pepp inifrån. Det är också bra MEN att ta emot kärlek är det vackraste man kan göra. Det är som att när jag får kärlek från andra så blir den dubbelt så stark än om jag bygger den inom mig själv. Det är viktigt att älska sig själv och kunna bygga sig inifrån. Men sen måste man lära sig att ge och ta kärlek, man blir komplett, det är typ MAGI.

Igår när jag gick ut med att jag var frisk så fick jag såååå mycket kärlek! TACK FÖR ATT NI BRYR ER! Tack för att ni lajkar, kommenterar och finns. Tack för att vi tillsammans möts i något. Tack för att ni säger till mig när någon olämplig groda hoppar ur min mun och tack för allt fint ni skriver. Och även min kompisar irl (irl = verkligeheten om mamma eller någon annan polsk kvinna undrar :)) Men ni som finns där vid min sida är också helt underbara. Jag har blivigt BACKAD. Min kille har visat sig vara en stadig klippa även om han ser ut som ett snöre som ska blåsa bort 🙂 Mina vänner och min familj – vilka hjältar!

KÄRLEKEN har nog vart den starkaste medicinen. Den har helat själen när själen blött. TACK för det alla ni! Och jag vill uppmana er till att fortsätta sprida kärlek. Dra ut tummen ur vanten och skriv något snällt om du tänker något snällt. Lajka, peppa och sprid kärlek! Köp dina kompisars grejejer som kör egna företag, visa uppskattning när någon ansträngt sig, ring farmor om du har en. Och ju mer kärlek du sprider desto mer kommer komma tilbaka till DIG, jag blir iaf helt uppskruvad eftersom jag blir så glad för andras skull! Om du tycker det är svårt att glädjas åt andra så finns ett knep: sluta jämföra dig själv med andra! Du är unik och helt fantastisk! Så du har råd att strööööö all kärlek du kan hitta omkring dig och öppna ditt hjärta när det studsar tillbaka!

Tack för all kärlek på min frisk-day! Har verkligen bara marinerat mig i allt detta! UNDERBAR värme lyser från mitt hjärta! Tack och spriiiid kärleken! ❤

Ingen förtjänar hat

Olika situationer i livet bär med sig olika visdommar och insikter. Att få höra nedlåtande ord om sig själv är onekligen en riktig omskakning. Jag visste inte riktigt att det fanns i verkligheten, det här är ju något en bara ser på film?! Jag vet att jorden inte kretsar kring mig, jag vet att månag inte bryr sig om mig men jag har lixom inte kännt att någon genuint hatar mig tidigare. Men jag måste respektera hatet – för jag kan inte göra något annat. Det är inget troll på nätet gömt bakom en skärm utan det är någon som jag känner – som känner mig, någon jag med hela mitt hjärta brytt mig om och sett upp till. Det är på riktigt.

Jag blundar inte för pilarna, jag försöker låta dom träffa mitten av mitt hjärta. Dom orden som gör mest ont, dom går jag in på djupet i. Jag är inte rädd. Jag tänker att allt sker för en mening. Det är så lätt att avfärda saker man inte tycker är sanna eller gör för ont för att ta in, säga att hen är galen eller bara snackar skit. Men jag vill inte det. Jag vill äga min sanning genom att reflektera över allt jag hör, för bara då kan jag bli hel.

Gahh, allt låter kanske lite flummigt men jag har inte rört mig i dessa rum tidigare, alla känslor är helt nya för mig. MEN här är några saker jag vill bära med mig från denna våg av skit.

Du är okej. Jag har sagt detta förrut men du behöver inte förtjäna min kärlek. Aldrig. Antingen älskar jag någon, trots både bra och dåliga sidor, eller så gör jag inte det. Men du får vara som du är och jag vill inte att någon ska dansa efter min pipa för jag tänker inte dansa efter din. Gör du mig illa så kommer jag ta avstånd från dig, men jag vill inte hata dig, jag vill inte såra för jag respekterar dig som du är.

Heja DIG. Eller mig i mitt fall. Bygg dig själv stark. Äg dig själv. Tveka aldrig på vem du är. Va ajour med din själ och dina tankar. Känn efter. Ljug inte för dig själv. Stå stabilt på marken. För när det blåser kallt och orden om vem eller hur du är gör ont att höra så ska du veta vem du är och vad du är. Självförtroende, självkänsla och självkärlek. Det förtjänar vi alla. Heja dig, var stark och stå stadigt.

Kommunikaton. Något jag på det emotionella stadiet är riktigt underutvecklad i. Jag kan säga allt om kärlek men jag har svårt att säga till när det gör ont. Dessutom inser jag att det gör ont så lång tid i efterhand, när jag tycker tåget har gått. Men jag ska försöka att ändra på detta. Kanske kan det bli bättre för min själ och schysstare att låta folk få hajja när dom gör fel så dom också kan växa och välja hur dom vill påverka mig. Win win situation.

Ingen förtjänar hat. Jag personligen tycker inte det och efter allt knas har jag börjat fundera på om jag har tagit illa upp i fel tillfällen och surat/hatat/ogillat någon för snabbt. Utan att förstå helheten. Jag vill aldrig servera någon min avsmak utan att fråga, prata och undersöka personens intentioner. Jag strävar efter att vara tolerant och kärleksfull.

 

Det finns så myckt känslor i kroppen idag. Det var inte meningen att jag skulle dela så mycket känslor på bloggen men känslor finns i överflöd denna höst. Önskaer er ALLA massvis med self-love och styrka.

 

 

Utseendet

En sak som jag inte tänkt på så mycket tidigare: UTSEENDET! Man blir väldigt medveten om sitt utseende när man stå framför en kamera! Jag har gått ner i vikt, använt ansiktsmask, haft mascara för första gången på riktigt länge och jag försöker hålla mig hel. Ja, för jag har ju blivit mycket klantigare sen sjukdomen. Ofta ett trasigt finger, blåmärke eller annat spår av klantighet på kroppen. Hoppas det försvinner när min kropp blir ren från alla prepparat. När jag shoppar väljer jag ofta saker som liknar en rosa sockervadd, absolut aldrig genomtänkt eller med en plan bakom. Jag har ju glidit runt i min pyjamas eller i landstingets sjukhuskläder senaste 2 åren och inte ens tänkt på att jag har ett utseende 🙂 Men det har jag! Och ärligt talat känns det fint att vårda det – för jag är värd det! OJ! Blev en Loreal-slogan, men det är sant! Jag får vara fin! Du får vara fin! Jag är värd att vara fin! Du är värd att vara fin! Det är också en bra påminnelse i detta Jante-land.

En sak som jag verkligen vill pointera: jag känner inte att jag måste ”se ut på ett visst sätt”. Jag vet att jag duger som jag är. Men det som händer nu är att jag känner: OJ, ska jag prestera så måste jag vara så bekväm jag kan. Jag kommer inte kunna leverera annars. Det skulle vara som att spela in utan att ha borstat tänderna. Och jag känner att detta projekt blivit en språngbräda till att ta hand om både mitt yttre och inre. För sinnet måste också vara i bästa möjliga balans. Och jag måste ha nagellack! 😀 För det gör mig såååå glad av någon oförklarlig anledning! Kanske låter det töntigt men jag tycker nagellack är 10 fina prickar över it och nagelacket ger mitt självförtroende en boost.

Tycker för övrigt att det är ett lifehack, att vara bekväm i sin egna kropp. Varesig man målar sina 10 fingrar eller accepterar dom som dom är. Klurigt det där – men vi duger alla som vi är. Avslutar på det rimmet 🙂 Våga vara fin så som du tycker är fint! (förrutom om du har osunda ideal som kan vara farliga för din hälsa såklart!!!) ❤ Hoppas ni fattar! Kärlek till er!

IMG_3851.JPGSåhär trivs jag att klä mig bäst! 🙂

Något mycket ovanligt har skett!

IMG_3839 2.JPGAlltid egen mat till sjukan, aldrig lyssnat på dietetisterna som sagt ”ät vad du vill”. 

Okej, dag 5 av 15 på vår smoothie challenge! Märker ni någon skillnad? För mig har det skett ett under, ja, ett fantastiskt oväntat under! Tidigare har jag nämnt på insta om min skadliga relation till socker som går i perioder. Jag fick ENORMT stöd och gensvar då många socker-systrar öppnade sitt hjärta och släppte in mig i sin skamvrå. Socker har vart mitt knark och på hemmaplan har jag och Filip bråkat om lösgodis flera gånger, han hatar (med ALL rätt) nämligen lösgodis. Och jag har i svaga stunder smugit och smusslat med prasslande påsar genom åren. Jag har ljugit. Jag har vart fast i sockrets grepp i perioder. FY FAN!

Men ni minns att jag var på yoga-läger på Österlen? Åt nyttigt och hade fullsäpckat schema och åt supernyttig mat. Isolerad på landet långt ifrån min älskade hallon/lakris-skalle blev det någon slags omställning. När jag kom hem och vi var på Willys i Sumpan och handlade så sa jag till Filip: TITTA! Medan jag gick förbi godishyllan helt obrydd, utan att det vattnades i munnen eller att jag ens blev sugen! Jag gick fram och tillbaka smatidigt som INGET SUG INTRÄFFADE! Wow. Det brukar annars alltid bli tjafs vid hyllan eller om jag är själv så åker iaf 5-10 bitar ner i en påse. Det är inte mycket åt gången men 7 bitar 3 ggr i veckan = 28 bitar i månaden = 336 bitar per år PLUS allt man blir bjuden på och fikar och kalasar på ut över det. BLÄ.

Och igår så hände det igen! På bio för att se ”A star is born”, jag hade laddat med godis för att ”festa till lite” eftersom jag är så nyttigt i övrigt nu. MEN DET SAMKADE INTE GOTT!? Undrar om det är någon annan som känt liknande efter så mycket nyttigheter våra smoothies tillför? Jag är så jäkla nyttig att jag inte ens är sugen på godis?! Haha, vad händer?! Troligtvis är detta en fas, jag vet att risken är stor att jag bli sugen på godis igen i PMS-tider. Men just NU känns detta fantastiskt och det är ju i NUET vi ska leva! 🙂

Överkurs: SOCKER ÄR SKIT! Patienter med akut lymfatisk leukemi (det jag drabbades av) dör som regel snabbare om de vid diagnosen lider av åldersdiabetes och har högt blodsocker. Det noterade läkaren Mary Ann Weiser på Anderson cancer center i Texas, USA, år 2003. Hjälp, detta var inget som någon på Karolinska sjukhuset sa till mig! Dom sa ”ät vad du vill och hur mycket du vill”!

Hejdå katten

Vissa av er missade mina tårfyllda instastories. Men det som hände var att en kompis gjorde slut. Sommarkatten ville inte längre vara kvar. Och med respekt för sommarkatten så kan jag inte skriva så öppet om detta, jag har inget tolkningsföreträde. Men ni såg kanske att jag var ledsen i hjärtat. Det jag dock är glad över är insikterna som kommit med det allt som slog så hårt. Sommaren är slut nu och hösten är här, det är dagst att släppa sommarkatten helt fri.

Jag har försökt att skriva om detta i 2 dagar nu. Det står bara stilla. Ibland blir jag arg och gångerna när jag vill skrika något fult hoppar en bild på en katt upp i huvudet – och vem fan skriker på en katt? Jag vill inte vara sådan. Jag har mycket annat som tar plats i mitt huvud nu och det känns skönt. Tiden kommer läka detta sår. Och som jag skrev förut så är jag tacksam också. Jag börjar på ny kula med migsjälv genom detta. Jag har blickat innåt när det gjort som mest ont och sett något. Det jag har bestämt är att från och med nu försöka säga som jag känner direkt, det är supersvårt för mig men livet har lärt mig att det gör väldigt ont att växa. Min konflikträdsla bygger upp spänningar och negativitet i min kropp. Jag vill inte göra så längre.

Jag kommer nog aldrig klappa sommarkatten igen. Men jag hoppas att katten är glad och lycklig där den är och där den kommer att vara. Hejdå katten!