Hejdå katten

Vissa av er missade mina tårfyllda instastories. Men det som hände var att en kompis gjorde slut. Sommarkatten ville inte längre vara kvar. Och med respekt för sommarkatten så kan jag inte skriva så öppet om detta, jag har inget tolkningsföreträde. Men ni såg kanske att jag var ledsen i hjärtat. Det jag dock är glad över är insikterna som kommit med det allt som slog så hårt. Sommaren är slut nu och hösten är här, det är dagst att släppa sommarkatten helt fri.

Jag har försökt att skriva om detta i 2 dagar nu. Det står bara stilla. Ibland blir jag arg och gångerna när jag vill skrika något fult hoppar en bild på en katt upp i huvudet – och vem fan skriker på en katt? Jag vill inte vara sådan. Jag har mycket annat som tar plats i mitt huvud nu och det känns skönt. Tiden kommer läka detta sår. Och som jag skrev förut så är jag tacksam också. Jag börjar på ny kula med migsjälv genom detta. Jag har blickat innåt när det gjort som mest ont och sett något. Det jag har bestämt är att från och med nu försöka säga som jag känner direkt, det är supersvårt för mig men livet har lärt mig att det gör väldigt ont att växa. Min konflikträdsla bygger upp spänningar och negativitet i min kropp. Jag vill inte göra så längre.

Jag kommer nog aldrig klappa sommarkatten igen. Men jag hoppas att katten är glad och lycklig där den är och där den kommer att vara. Hejdå katten!

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s